Konfirmation!

Hejsaan! :)

Ojoj, vad det har regnat idag! Cyklade till kyrkan i ösregnet så jag blev dyngblöt.. mina jeans var blöta, min tröja var blöt, mina skor och min jacka likaså.. fick hänga upp dem på tork när jag kom till kyrkan och sedan gick jag runt i en filt. Ja, man såg ju ut som att man kom ifrån forntida Egypten eller nått när man hade filten på sig men alla fick ju iallafall ett gott skratt, och det har väl ingen dött utav? :)

Mina underbara konfirmander tar sin konfirmation på lördag och det kommer bli väldigt väldigt fint! Dem är så grymt duktiga både på att sjunga och på att spela teater, inget ett öga kommer vara torrt. Mina ögon kommer verkligen inte vara torrt, jag kommer gråta jättemycket för det kommer vara så fint och man kommer ju sakna alla konfirmander. Glöm aldrig att ni är värdefulla!

Och nu när jag tänker efter är det två hela år sen jag konfirmerade mig! Två år?! Förstår ni vad tiden går? Känns som det var igår man stod där och sjöng en vers ur "Gabriellas sång". Det var tider det! :)<3

Nu ska jag snart sova! :)
Godnatt på er!
xoxo<3



Lite bilder ifrån min konfirmation. Kom ihåg att dem är 2 år gamla
och jag ser ut som en morot i håret haha!


Sjöng solo på "Gabriellas sång"


Efter konfirmationen



Såhär såg man ut på festen efter.

The future

Har ni tänkt på hur ni vill att er framtid ska se ut? Vad ni ska jobba med, hur drömmannen/kvinnan ska se ut, hur ni ska bo, hur många barn ni ska ha osv? Vissa har nog redan nu bestämt sig för vad dem vill göra med sitt liv och har redan planerat vad dem vill jobba med, vart dem ska bo och allt det.

Den senaste tiden har jag tänkt väldigt mycket på framtiden. Vad vill jag egentligen åstadkomma med mitt liv? Vill jag sitta framför en datorskärm hela livet och kolla på massor av siffror ifrån höger och vänster? Nej, det vill jag inte. Jag vill verkligen göra något för människorna i världen, hjälpa dom på något sätt. Åka som volontär någonstans i världen eller jobba med internationella relationer. Och mitt i allt detta ska man hinna skaffa familj, ett boende och allt det där som har med familj att göra.

Men att hjälpa folk i världen betyder också att man måste flytta ifrån Sverige och alla nära och kära, vilket är en väldig omställning. Man måste lämna hela sin barndom bakom sig och flytta till ett nytt ställe/land där man måste lära sig lite delar av språket, kulturen, skaffa nya vänner osv. Det är nog det som skrämmer mig mest med framtiden eftersom jag har så höga drömmar om att flytta utomlands. Hur ska man kunna hålla kontakten med alla nära och kära? Man kommer inte träffa dem på ett bra tag och man kan inte träffa dem när man vill. Visst, man kanske kan säga att jag är lite van att flytta eftersom jag har flyttat 3 gånger till olika städer under mitt liv och jag har fått söka mig till nya vänner men att flytta till ett annat land är ett väldigt stort steg, större än att flytta till en annan stad inom lilla Sverige.

Men man kanske inte ska tänka så mycket på framtiden och leva i nuet istället eftersom man inte kan styra över sitt eget öde. Ingen vet vad som kommer hända förutom en och det är Gud.

Som en av mina bästa vänner Carru sa till mig en gång:
It's only God who knows what will happen, so leave everything in God's hands.


RSS 2.0